Sök-träning med Simba idag.

Alltid lika roligt.

Blir detta bra så kanske vi tävlar till våren....

Med facit i handen....
Då är det lätt att se vad som blev fel.
Då börjar resan mot att försöka få det till att bli rätt, eller i alla fall åt rätt håll.

Det är lätt att stå bredvid och tala om för andra vad dom ska göra.
Men är man inte säker eller fullt insatt i det som händer så är det väl bättre att vara tyst, eller??
Ibland kan det vara så.
Men, det kan vara lika viktigt att lyssna på andras åsikter.
Därmed inte sagt att man ska göra som andra säger och respekten måste väl finnas åt bägge håll, eller hur??

Ödmjukhet
Respekt
Empati
Moral

Inget av det kan man längre förvänta sig.
Men det är lätt att uppskatta.
Om det är lätt att ge, så är det uppskattat att få.
Men när man ger och inte får det tillbaka, då är det svårt att fortsätta ge.

Jag hamnar ofta i den sitsen att jag ger av mina kunskaper och erfarenheter för att jag vill hjälpa.
Då finns det ofta någon som hör och ser, utan att egentligen vara inblandad, som genast måste klanka och tala om för mig att jag inget kan/begriper etc och att jag inte ska lägga mig i....
Oftast har den personen mindre kunskap och erfarenhet än mig, men den är bra på något som jag inte är.
Den kan konsten att trycka ner, mobba, diskriminera....den är högljudd och väcker uppmärksamhet.
Den hamnar i centrum för det är där den vill vara.

Då blir jag tyst.
Jag vill inte vara i centrum. Står hellre bakom.
Sen ser jag på istället för att hjälpa.
Jag ser och hör att det blir krångligt, felaktigt, farligt...tar lång tid etc.
Det blir oftast fel, men vad ska jag göra?

Jag har facit i min hand.
Jag ska använda det för mig.
Det är så svårt.
Vill hellre ge det till någon annan som behöver det och få det jag behöver tillbaka.
Jag har så svårt att fatta att det inte fungerar så.

Söndagen var hundträningens dag.
Så underbart, helt enkelt. Det blev så bra.
Var i Fotskäl och tränade med bägge hundarn.
Spår till Panther och lösrulle-träning med Simba.
Fick så otroligt bra hjälp av min vän Katarina.

Simba har haft, har nog egentligen fortfarande, ett väldigt stort intresse för figuranten i sök-träningen. Han tycker ju det är så kul att hitta människa i skogen!!
Men nu ska han lära sig att ta med en lösrulle från figuranten till matte. Tecknet på att han hittat någon i skogen.
Med så mycket fokus på figurant, så har han inte varit intresserad av rullen. Figuranten har helt enkelt blivit för rolig, intressant och full med godis.
Har provat allt möjligt för att vända detta, för att rullen ska vara värd mer än figurant.
Uppletande, apportering....gripande rullen, bärande rullen...
All träning med rullen har fungerat ända tills det varit en figurant med rulle...
Nu tror jag att lösningen är nära.
Igår provade vi rulle med Katarina som figurant.
Inga problem.
Han hämtade rullen och levererade rullen till matte.
Klart det behöver nötas lite mer, för det sitter inte självklart i hans sinne att hämta rullen.
Men en sådan fantastisk känsla!
Kämpat länge och helt plötsligt gjorde han det!
Vad var skillnaden som gjorde att han tog rullen av Katarina som han inte gjort hos någon annan?
Hon hade inget godis i fickorna och han har inget fått av henne före träning.
Hon var fullständigt neutral, tyst och tittade inte på honom.
Hon var helt enkelt inte intresserad av Simba, snarare väldigt ointresserad.
Hon satt på huk istället för att ligga ner.
Rullen hölls ifrån kroppen en liten bit ovan mark.
Figurantarbetet är så otroligt viktigt när man lär in.
Och jag är så tacksam.

Panther fick ett fint spår av Katarina, i skogen och ut på ett litet fält. Jag har inga höga krav på honom längre.
Vi gör det för att det är kul.
Fantastiskt att bara gå bakom sin hund och "läsa".
Se på honom hur han vill ta den lättaste vägen till apporten.
Han höjer näsan från marken, sneglar på mig....han vet att det är spåret han ska följa.
Jag stannar för att inte ge honom möjligheten att slarva.
Igår gnällde han för att jag inte lät honom gena till apporten.
Spåret är inte det primära för honom.
Bästa stunden är när han markerat apporten och får mitt beröm, gos, mys och godis.
Bäst är kontakten med mig.
Sen spårar han jättefint tills nästa apport känns i näsan.
Då lyfter han näsan igen.
Hade han varit mindre och smidigare så hade jag hellre kört sök med honom.
Men han skulle riva skogen och skada sig.
Min älskade Bumbi-björn.

Simba...så söt.

Och det är tur han är det.

Min egen ADHD-hund. 

Fler gråa hår blir det på matte.

Men roligt har vi. Han älskar att jobba.

Panther min prins.

8 år och jag hoppas få ha dig några år till.

Min pensionär. Vi skulle varit med i HV lite längre, var ju tanken.

Men vi kom med när du var 5 år, så nu har vi roligt utan krav istället.

Ringde VC på morgonen och fick tid direkt.
Ny läkare och denna gången fick jag en stationär, inte någon ring-å-spring.
Fick reda på att jag fått fel information angående remiss...skulle inte alls få någon remiss...skulle själv bokat tid.
Jag har ju bara väntat i 2 månader....så fruktansvärt frustrerande och ingen av sköterskorna jag pratat med under denna tiden har reagerat.

Man ska alltså inte tro att man får någon hjälp utan man ska själv boka tid för vidare vård....
Så jag har idag bokat tid för provtagning av binjurar och ska på måndag boka tid för möte med terapeut för stresshantering.
Det är precis som på jobbet. Kan tro att det är någon "smart", högre upp, som räknat ut att ska man få nåt från FK så ska man minsann jobba för det....

Vaknade vid 4 och kände att all energi var slut.
Somnade om och vaknade vid 6.
Upp, kissa och ut med hundarna.
Gick i skogen med pannlampa.
Andas. Det är det jag tänker när jag går. Andas i takt med stegen.

Kommer hem och ger hundarna mat, duschar och gör frukost.
Äntligen mat.
Äter långsamt för att inte kroppen ska få toksnurr. Fast det får den ändå.
Halsbränna, huvudvärk och kraftigt sus i öronen. Djupandas.
Sen går det över. Sitter kvar en stund och vilar.
Inte klokt.
Vad är det som är fel i min kropp?

Glömt bort min blogg...
Jag blev påmind när en vän tyckte jag skulle starta en.
Men jag har ju redan en...

Bryr mig inte om att skriva vad som hänt sedan sist, för det är massor...
Jag är här och nu.
Och det är som att åka berg-och-dalbana...
Sjukskriven och man hittar inte felet....min kropp börjar falla ihop och jag protesterar.
Jag har inte tid. Jag vill mycket mer.

Älskar mina hundar. Tränar varje dag.
Älskar mitt hus, men det blev inte som det var tänkt.
Vill inte bo kvar, samtidigt som jag vill.
Orka
Kämpa
Gråta
Slåss

Jag hade planer. Ritningar på en framtid.
Slutat kämpa där. Jag blev riddaren som slåss mot väderkvarnar.
Mina drömmar och visioner har inget värde.

Vill börja om.