Sök-träning med Simba idag.

Alltid lika roligt.

Blir detta bra så kanske vi tävlar till våren....

Med facit i handen....
Då är det lätt att se vad som blev fel.
Då börjar resan mot att försöka få det till att bli rätt, eller i alla fall åt rätt håll.

Det är lätt att stå bredvid och tala om för andra vad dom ska göra.
Men är man inte säker eller fullt insatt i det som händer så är det väl bättre att vara tyst, eller??
Ibland kan det vara så.
Men, det kan vara lika viktigt att lyssna på andras åsikter.
Därmed inte sagt att man ska göra som andra säger och respekten måste väl finnas åt bägge håll, eller hur??

Ödmjukhet
Respekt
Empati
Moral

Inget av det kan man längre förvänta sig.
Men det är lätt att uppskatta.
Om det är lätt att ge, så är det uppskattat att få.
Men när man ger och inte får det tillbaka, då är det svårt att fortsätta ge.

Jag hamnar ofta i den sitsen att jag ger av mina kunskaper och erfarenheter för att jag vill hjälpa.
Då finns det ofta någon som hör och ser, utan att egentligen vara inblandad, som genast måste klanka och tala om för mig att jag inget kan/begriper etc och att jag inte ska lägga mig i....
Oftast har den personen mindre kunskap och erfarenhet än mig, men den är bra på något som jag inte är.
Den kan konsten att trycka ner, mobba, diskriminera....den är högljudd och väcker uppmärksamhet.
Den hamnar i centrum för det är där den vill vara.

Då blir jag tyst.
Jag vill inte vara i centrum. Står hellre bakom.
Sen ser jag på istället för att hjälpa.
Jag ser och hör att det blir krångligt, felaktigt, farligt...tar lång tid etc.
Det blir oftast fel, men vad ska jag göra?

Jag har facit i min hand.
Jag ska använda det för mig.
Det är så svårt.
Vill hellre ge det till någon annan som behöver det och få det jag behöver tillbaka.
Jag har så svårt att fatta att det inte fungerar så.